fredag 9 mars 2018

Det doftar snö..


Livet förändras likt årstiderna..
Har inte varit här på ett tag. Ägnat mig åt att skriva på annat och har varit djupt nere i chalkpaintträsket.... -mannen fixade ett hobbyrum som nu är knökfullt av färg, smide och annat kul.
Ännu ett barnbarn har anslutit sig till mitt hjärta. Djupt tacksam. ❤
Inte lätt att hinna med allt och tiden går på något sätt fortare när man blir äldre. Ska det fortsätta så här hinner jag snart inte gå upp innan jag ska lägga mig..
Skrivklådan har drivit mig till vansinne den sista tiden och bloggen har pockat på uppmärksamhet så det är väl bara att ge vika.
Sanningen är väl snarare den att jag närmar mig ett oåterkalleligt trauma och jag försöker stålsätta mig och förbereda mig men min mage är i uppror, mitt hjärta är på väg att gå i tusen bitar.
Min livskamrat. Min glada busiga härliga hund, full av hyss och ständigt på gång, jag känner att det börjar närma sig. Jag vet att det kan ta en månad eller ett år. Blotta tanken får mig nästan att bryta samman. Jag kommer att ta mig igenom även detta. Men jag kommer att landa hårt. Finns ingen skyddshjälm. Man får ta smällen helt enkelt.
Häromveckan sorterade jag och räddade foton ifrån en gammal dator. Plötsligt dök bilder upp. Sista sommaren. En totalt nedbruten man. En spillra. Blicken. Hållningen. Hopplösheten. Jag hade glömt. Hur är det ens möjligt att glömma den smärtan?! Den slog ner mig på nytt. Minnena. Ångesten. Allt kom tillbaka.
Jag var inte alls förberedd. Men även fast det tog lite tid att kravla sig upp igen är jag tacksam för insikten. Att vara tacksam för livet och aldrig någonsin ta något för givet.
En dag i taget.

Inga kommentarer: