fredag 11 mars 2011

Kära Dagbok? Kära blogg!

Ingen skrivklåda på länge. Men idag kom den!
Jag skulle kunna skriva om ett brev jag fick från en bitter människa, ett brev som slog ner mig i skorna, som en fetsmäll mitt i plytet.
Men ack nej. Jag må bli nedtryckt för en stund men jag reser mig lika snabbt, som en asfaltblomma tar jag mig igenom det mesta. Stärkt.
Men. Vad som stärker mig mera än något annat är nätet av underbara vänner, aldrig får man chans att tycka synd om sig och älta elände, för så snart man börjat finns de där. Spinner sitt nät runt mig, med positiva vibbar och snällhet i överflöd.
Mitt i nätet sitter jag, men jag är inte den svarta änkan. Jag är den glada änkan.
Tusen tack alla ni som spinner ert nät och får mig i balans igen!

Idag var jag tvungen att ringa min lilla mamma. hon frågade om jag ville något särskilt, och det ville jag. Höra hennes röst för som jag sa jag ville bara ringa för jag har världens goaste mamma och det är det inte alla som har.

Våren är på väg, jag sprudlar av glädje. Snart fyller barnen år och de två som skulle delat deras födelsedagar vet jag firar på sitt eget sätt, säkert med varsin kall öl i solsken, där i landet ingenstans och överallt.
Vårkalasen är på ingång och det blir som en förfest inför sommaren, som redan nu andas tillförsikt och äventyr.
Jag är lycklig. Ingen, ingenting, kan ta det ifrån mig. Oavsett vad som händer är jag starkare än någon kan ana.

" Ingen kan trampa på dig, om du inte låter det ske." Tillåt det inte.

2 kommentarer:

JonteJenna sa...

SANT!!! Goa människa...

Nettan sa...

go girl... kram