fredag 9 mars 2018

Det doftar snö..


Livet förändras likt årstiderna..
Har inte varit här på ett tag. Ägnat mig åt att skriva på annat och har varit djupt nere i chalkpaintträsket.... -mannen fixade ett hobbyrum som nu är knökfullt av färg, smide och annat kul.
Ännu ett barnbarn har anslutit sig till mitt hjärta. Djupt tacksam. ❤
Inte lätt att hinna med allt och tiden går på något sätt fortare när man blir äldre. Ska det fortsätta så här hinner jag snart inte gå upp innan jag ska lägga mig..
Skrivklådan har drivit mig till vansinne den sista tiden och bloggen har pockat på uppmärksamhet så det är väl bara att ge vika.
Sanningen är väl snarare den att jag närmar mig ett oåterkalleligt trauma och jag försöker stålsätta mig och förbereda mig men min mage är i uppror, mitt hjärta är på väg att gå i tusen bitar.
Min livskamrat. Min glada busiga härliga hund, full av hyss och ständigt på gång, jag känner att det börjar närma sig. Jag vet att det kan ta en månad eller ett år. Blotta tanken får mig nästan att bryta samman. Jag kommer att ta mig igenom även detta. Men jag kommer att landa hårt. Finns ingen skyddshjälm. Man får ta smällen helt enkelt.
Häromveckan sorterade jag och räddade foton ifrån en gammal dator. Plötsligt dök bilder upp. Sista sommaren. En totalt nedbruten man. En spillra. Blicken. Hållningen. Hopplösheten. Jag hade glömt. Hur är det ens möjligt att glömma den smärtan?! Den slog ner mig på nytt. Minnena. Ångesten. Allt kom tillbaka.
Jag var inte alls förberedd. Men även fast det tog lite tid att kravla sig upp igen är jag tacksam för insikten. Att vara tacksam för livet och aldrig någonsin ta något för givet.
En dag i taget.

söndag 16 augusti 2015

Sensommar


Så börjar mörkret så sakta sänka sig över Sverige. Ännu finns det guldkorn i naturen att njuta av.
För min egen del - och hundarnas - så har det varit en helt okej sommar. Vet ju att många velat ha mera sol men för oss har det varit nästintill perfekt faktiskt.
Inte är jag sorgsen för att hösten kommer heller, för det är min favoritårstid!
Frisk skön luft, härliga långa promenader och sedan hem för att tända ljus och kanske, om kylan trängt sig på, njuta av värmen ifrån den öppna spisen.
   Idag tänker jag mycket på en vän som har det jobbigt. Vad jag hatar sjukdomarnas sjukdom, cancer.
Den biter sig fast och förstör så många liv. Inte bara för den som fått diagnosen utan även för nära och kära. Jag vet ingen annan sjukdom som berör och sliter så på hela familjer. Det är en ständig ström av läkarbesök, provtagningar, väntan på svar, röntgen, väntan på svar, behandlingar, väntan på resultat, positivt blandat med negativt, man väntar och slits mellan hopp och förtvivlan i en värld som plötsligt består av bara just det.
   Idag sänder jag många styrketankar och kramar till er alla därute som går igenom just detta.
Till mina nära, tänker på er varje dag, vet vilken resa ni har framför er, håller tummar och tår, önskar och hoppas att allt slutar bra.
   Vad jag inte kan förstå är att så många goda, varmhjärtade människor drabbas av detta. Borde inte hen däruppe kunna se till så det blev lite mera jämlikt? Jag menar.. det finns ju massor att ta av, om han nu måste ha en kvot att fylla, eller nåt!
   Hursomhelst. Inte lönt att fundera på. Oavsett vilket elände som dyker upp är det bara att ta tag i skiten.
MEN:
Man har rätt att bli arg och förbannad.
Man har rätt att deppa ihop.
Man har rätt att bryta ihop i tårar.
Och framför allt så har man rätt att få behålla sina vänner och sitt umgänge. Så, ni som har någon bekant som kämpar på: Var inte rädda. slå en signal. skicka ett sms. sänd en blomma. låna ut ett öra över en kopp kaffe. ( ja. det kan hända att ni får ett nej. men då vet ni ju varför, eller hur? )

Kramar

söndag 9 augusti 2015

Återvänder till min skrivarlya..


Nej det gick inte att vara härifrån. Nu har skrivklådan satt in igen.
Funderade på att starta en ny blogg, men efter en stunds funderande inser jag att det är ju här jag hör hemma. Det var här det började och i denna bloggen har jag skrivit ner min rädsla min sorg och min lycka. Min hittills största och värsta resa i detta liv.
Så jag fortsätter här, bland mina minnen. Väl mött!

onsdag 8 oktober 2014

Tack o Hej.

Tack Bloggen.
När jag började skriva i denna bloggen var jag mitt i mitt livs - hittills - värsta mardröm.
Jag fick skriva av mig min ångest, min oro, min smärta. Men jag fick också skriva om mitt hopp, min tilltro, de ljusa stunderna i mörkret.
Jag fann hjälp och stöttning i form av goda ord i kommentarsfälten, från såväl gamla som nya vänner, och en del för mig helt okända godhjärtade människor.
Sedan bloggen startade har jag gjort en lång resa.
Nu vet jag att jag klarar mer än vad jag någonsin trott var möjligt. Jag vet också, att även fast sorgen slog sig ner i mitt hjärta så fanns och finns, det också gott om plats för kärlek, glädje och hopp.
Jag vet att även om jag blir kränkt, hoppad och stampad på så reser jag mig, borstar bort gruset från knäna och går rakryggad vidare.
Nu Fortsätter jag på min livsstig.
Detta är sista inlägget i denna blogg.

Kram.

söndag 3 augusti 2014

Min Familjesten är uppdaterad!


Häromkvällen var vi och badade med hundarna och äntligen hittade jag en liten "Emeliesten".
Så nu är hon på plats, vårt lilla hjärta!
Samtidigt hade jag inte hjärta att ta bort vår gamle fyrfota vän, han fick istället en liten gloria.

En del av min semester försvann i sjukdomens tecken, men nu är det full rulle igen!
Har hänt en del både inne och ute. Nu är vi igång med det stora efterlängtade projektet..
Uteplats blir inglasat och isolerat. Hela inredningen är mer eller mindre fixad, antingen inköpt eller ligger vilandes i mitt huvud.. Hahaha
Två veckors semester kvar.
Trodde aldrig jag skulle säga det men en del av mig saknar mitt jobb. Hur kan det vara möjligt? 
Gissar att jag saknar de goa töserna! Inser dock att det går snabbt över när jag väl börjar jobba igen, :)

För övrigt. Har kollat runt på torp. Mygg. Mygg i massor. Undrar om jag verkligen vill ha ett torp. 
Jag vill ha ett torp utan mygg, knott och övrigt insektselände som sticks och bits. Var hittar man det?
Svar: Havet. = jag får spara lite till.... En hel del mer än lite kanske..
Samtidigt sitter jag och njuter i vårt paradis här hemma och undrar varför jag kommer på tanken att åka hemifrån överhuvudtaget. Vilken knäppgök man är.

Man har det ju bra. Vaknade till ännu en härlig ny dag. 
Så nu ska jag ta skruvdragaren i vacker hand och gå ut i solen och svettas lite.
Bye!

söndag 20 juli 2014

Plockar guldkorn och njuter..

 Äntligen semester och vilket väder! Freja njuter i äppelträdets skugga. 

Hundpoolen som jag köpte förra året används flitigt, den är verkligen väl värd pengarna! Det stora poolbygget ligger för tillfället nere, upptäckte att jag trivs förträffligt som det är nu i trädgården, och den är alldeles underbar! Vi håller till där så snart vädret medger. Det enda som stör är myggdjävlarna. Läste att forskare kommit fram till att de helst äter ifrån kåta eller fulla... - ja myggorna alltså, inte forskarna... Haha hursomhelst börjar man fundera... 😉

Vilken härlig utflykt!

Även om man trivs förträffligt hemma i sin lilla oas så måste man ut ibland för att dra in lite nya vyer.
Denna dag var vi vid Stenshuvud. Tyvärr så tog det stopp innan stranden som vanligt. Hundar är ju inte välkomna att bada. Trist men jag kan förstå alla hundförbud. Många har uppkommit efter att oansvariga hundägare varit i farten och tyvärr lär de aldrig minska i antal. Grrr på dom! 
Hursomhelst, tur man har bra AC i bilen.
Och havsbad för de två och fyrbenta har det blivit senare, härligt!

Lilla Affie poserar gärna framför kameran. 
Här med Ullaredskaninen.

Jo det är sant. Mitt i juli körde vi till Ullared. Bara för att. Typ utmaning. Men det var inte alls så mycket med folk som jag trodde. Vi skulle handla nästan ingenting sa vi. Ändå var bilen full på hemvägen. -hur gick det till!? Och ändå hittade jag inte det jag skulle...  
Men. Bl a 400 bajspåsar. 200 tuggpinnar. 
Vinteroverall, leksaker och lite mera kläder till Emelie.
Märks tydligt var mitt intresse ligger...
( Och jomenvisst såklart en tjusig herrskjorta också. )

Nästa projekt: mota bort en förkylning som är på väg. Hörde mammas röst: ta en jägermeister! 
Jag gjorde ju det men hon menade nog ett glas och inte en hel flaska!
Så idag: echinagaard.
Prosit.


fredag 4 juli 2014

Välkommen till oss!





Älskade lilla Emelie May.
Vilken lycka att få lära känna dig, se ditt första leende, höra dina första ord, se dina första steg.
Vi följer varenda lilla framsteg och häpnar över hur otroligt fantastisk du är.
För du är ju vårt lilla mirakel.
Det sötaste vi skådat.


Mormor älskar dej till stjärnorna och tillbaka, till universums slut. 
Kärlek går inte att mäta.
Du har mitt Hjärta.
❤️